Arbetet lades ut på anbud, och två sådana inkom. Olof Johansson i Karatorp hade det lägsta budet på 1.000 kronor, och detta antogs. För att finansiera denna byggnation beslutades att föreningen i Urshult Sparbank skulle uppta ett lån på 700 kronor, men då föreningen ej förfogade över någon säkerhet för lånet upptogs detta i frisörmästare Nils Olssons namn med Nils Ljungkvist och Gert Karlsson som borgenärer. I årsmötets styrelseprotokoll återspeglas också föreningens dåliga ekonomi i §6 där följande utläses: ”Då föreningen har dålig ekonomi beslutar styrelsen att fotbollsspelarna får spela på egen risk, eftersom föreningen ej har råd att teckna några försäkringar.”

Ett protokoll från årsmöte den 12 april 1945 omnämns första gången gymnastiken, vilken verksamhet som dragits igång av Sven Svensson året innan. Ett stort intresse har väckts, och man håller sig med tre olika gymnastikgrupper. Vid detta möte beslutas också att ansluta sig till Svenska Gymnastikförbundet. Vidare väcks frågan om iordningställande av plats för hopp- och kastgrop vid idrottsplatsen. Det uppdrages åt friidrottssektionen att i ordningsställa en sådan efter bästa förmåga både praktiskt och ekonomiskt.

Under krigsåren fram till 1945 förflyter verksamheten inom föreningen någorlunda problemfritt. Man deltager hela tiden i seriespel med ett seniorlag och är hela tiden placerad i lägsta seriesystemet. Under vintrarna deltager man flitigt i olika skidtävlingar samt anordnar klubbmästerskap. Föreningen håller sig också med ett bandylag, vilka dock ej deltager i seriesammanhang, utan ägnar sig åt att spela vänskapsmatcher med stor framgång.

Vid årsmötet 1946 föreslås av Sven Svensson att träningen för föreningens fotbollsspelare och friidrottare måste organiseras, och särskild tränare utses inom föreningens egna led. Efter den frågan ventilerats utsågs fem personer som ledare för träningsverksamheten. Detta år deltager också föreningen för första gången i seriesammanhang i friidrott. 

Vid årsmötet 1947 inväljs Sven Svensson som ordförande och Gösta Svensson som kassör i föreningsstyrelsen. Ur fotbollssammanhang noteras också att föreningen för första gången deltager med ett B-lag i seriespel.

Den 13 juli detta år firar föreningen 20-års jubileum på idrottsplatsen. Samma dag fick föreningen mottaga den dåvarande idrottsplatsen som gåva av ägaren till Möllekulla gård. Därmed kom man så långt att man kunde börja tänka sig förverkligandet av en utvidgad och moderniserad idrottsplats.

Under året noteras också följande:

”Föreningen deltager för första gången med ett pojklag i seriesammanhang.” och ”Åke Rundkvist vinner skytteligan genom att på 22 matcher tillverka 44 mål.”

Genom detta är Åke ostridigt föreningens bäste målspottare genom tiderna.”Vårt friidrottslag har vunnit Smålandsserien div. 3. Detta är föreningens första serieseger inberäknat samtliga idrottsgrenar.”

Detta år firas 25-års jubileum, och då med bland annat den första nationella friidrottstävlingen i UIFs regi. I ett 100-meters lopp deltog här den tyske mästaren Ernst Rohrson, vilken strax tidigare presterat 10,3 sekunder på denna distans i Hamburg. Tyvärr slutade denna tävling illa för Rohrson, eftersom han snubblade över en tuva i den provisoriska 100-meters banan på fotbollsplanen. Han skadade sig nämligen så svårt i foten att han fick upphöra med sitt tävlande efter denna händelse.

Föreningen erhåller ett kommunalt anslag på 20.000 kronor samt ett anslag från riksidrottsförbundet på 10.000 kronor till anläggandet av en ny fotbollsplan och friidrottsanläggning. Samma år påbörjas arbetet med bröderna Håkansson i Karatorp som entreprenörer. Dessa har lämnat ett anbud på 49.000 kronor.

1954 är själva friidrottsanläggningen färdig, och den första seriematchen i denna idrott kan avverkas. Under mellanåren av 50-talet har friidrotten ett starkt uppsving inom föreningen, eftersom fotbollsverksamheten i stort sett ligger nere på grund av nybyggnation av idrottsplatsen.

På sommaren återinvigs idrottsplatsen av biskop Malmeström. Till invigningen hade utlysts en tävling om namnförslag till idrottsplatsen med en penningsumma som pris. Bland de många förslag som inkom vann namnet Urdavallen. Detta förslag hade inlämnats av Axel Svensson, och han fick vid invigningen mottaga en prissumma som han återskänkte till föreningen.

I samband med att den nya fotbollsplanen är färdig 1956 kom seriefotbollen i gång på nytt, och representationslaget återfinns i den lägsta divisionen. I en seriematch på hemmaplan mot Lönashult sätts två rekord i föreningens fotbollshistoria. Hemmalaget vinner med 17-0 och Olle Lindgren tillverkar 9 av målen. Som en passus kan noteras att returmatchen i Lönashult påföljande vecka slutade med förlust med 2-1.

Under slutet av 50-talet har fotbollsverksamheten inom föreningen fått ett uppsving som aldrig tidigare, och haft till följd att de flesta ungdomars intresse inriktas på denna idrottsform. Detta får till följd att friidrottsverksamheten och gymnastikverksamheten trängs tillbaka och verksamheten upphör. 

Under föregående år fattas beslut om att bygga en ishockeybana, som kunde sättas upp vintertid på träningsplanen. Arbetet med byggandet av ishockeybana påbörjades under året och utfördes genom frivilligt arbete av föreningsmedlemmarna. Virke till sargar med mera hade skänkts av enskilda skogsägare inom kommunen. 

Lennart ”Nicke” Horn, Växjö, anställs som fotbollstränare för ett arvode av 40 kronor/träningstillfälle. På hösten 1959 avlöser Allan Törnqvist Lennart Horn som fotbollstränare. Allan som tidigare spelat division 3 fotboll i IFK Karlshamn, tar också hand om ungdomsträningen. Allan gör en epokgörande insats inom ungdomsfotbollen, och föreningen håller sig framledes med ett flertal pojklag, och den träningsverksamhet som nu bedrives kommer att bära frukter framledes. Allan är kvar som spelare och tränare inom föreningen till och med 1966.

Fotbollens B-lag vinner också sin serie.

Under den fortsatta delen av 60-talet pendlar fotbollslaget sedan mellan division 5 och division 6. Detta på grund av ett flertal generationsväxlingar.

Anledningen till att ishockeyverksamheten lades ner berodde till stor del på att denna sport blivit allt för dyr att bedriva. Priser på material såsom klubbor, skydd med mera och hyra för konstfrusen ishockeybana sköt i höjden.

I mitten av 60-talet har intresset för tennisverksamhet väckts inom föreningen, och det beslutas om att anlägga en tennisbana. Ägaren till Möllekulla gård uppvaktas på nytt för inköp av mark och dessa skänker 2.500 kvadratmeter till idrottsföreningen. Därefter påbörjas byggnationen av tennisbanan, vilken är klar 1966. Den totala byggnadskostnaden uppgår till 30 000 kronor och finansieras med egna medel och kommunala bidrag. Större delen av anläggningsarbetet utförs som frivilligt arbete av föreningsmedlemmarna.

Detta år vinner även A-laget i fotboll division 6.

Markägarna runt idrottsplatsen uppvaktas, och upplåter sina marker för elljusspår kostnadsfritt. Spårets längd bestämmes till 2,5 km. Ett anslag till byggnationen söks med 29 000 kronor hos Urshult kommun och beviljas. I september månad påbörjas arbetet med spåret, och i december månad är det färdigt. Hela spåret byggs genom frivilligt arbete av föreningsmedlemmarna, och med Karl Johansson och Gösta Svensson som arbetsledare. Den totala anläggningskostnaden uppgick till ca. 25.000 kronor. I och med elljusspåret ökar intresset för skidsporten. Visserligen har denna hållits på en ganska hög nivå under hela 60-talet, och flera av skidsektionens medlemmar har deltagit i olika former av tävlingar runt om i länet. Redan i mitten av 60-talet har flera medlemmar deltagit i Vasaloppet.

Även detta år vinner A-laget i fotboll division 6.

Föreningens omklädningslokaler har blivit för trånga på grund av den omfattande idrottsverksamheten. En framställan görs hos kommunfullmäktige i Tingsryd om att renovera den kommunalägda bygdegården, som är belägen invid idrottsplatsen. 1973 beslutar kommunalfullmäktige att renovera bygdegården för föreningens räkning. På våren 1975 påbörjas renoveringsarbetet och lokalerna är klara att tagas i bruk i november månad. Ett nyttjanderättsavtal slutes mellan kommunen och UIF, och bygdegården övergår så småningom genom gåva i föreningens ägo. Renoveringskostnaderna uppgår till ca. 240.000 kronor.

Vid styrelsesammanträde den 20 februari beslutas att vidtaga förberedande åtgärder för att anlägga en träningsplan med elbelysning på den plats där gamla träningsplanen är belägen. Vi får hjälp med byggnadsbeskrivning och kostnadsberäkning från kommunens tekniska avdelning. Anslag sökes härefter hos kommunen och riksidrottsförbundet och beviljas så småningom. Byggnationen läggs ut på anbud, och svar inkommer, men visar sig vara allt för höga. För att få ner kostnaderna beslutar styrelsen genomföra byggnationen i egen regi. Vissa entreprenörer hyrs in och föreningsmedlemmarna utför ett omfattande frivilligt arbete. Byggnationen påbörjas hösten 1976 och i årsskiftet 1977 – 78 är planen helt färdig. Anläggningskostnaderna uppgår till 175.000 kronor. Detta skall jämföras med den lägsta anbudssumman som inkom, och löd på 225.000 kronor. För att klara finansieringen får föreningen uppta ett lån på 75.000 kronor, eftersom vi endast erhållit 100.000 kronor i stats- och kommunala bidrag.

Den 22 januari bildas en damklubb inom föreningen på initiativ av dåvarande ordföranden i huvudstyrelsen, Gunnar Magnusson. Damklubben får från början 27 stycken medlemmar. De flinka damerna sätter omedelbart igång med att arrangera tipspromenader, auktioner och fester, och drar på detta sätt in mycket pengar. Större delen av dessa pengar skänks till föreningens ungdomsverksamhet. Damklubben startar också på nytt upp föreningens gymnastikverksamhet, och både barn- och flickgrupper bildas. 

Från 1970 och till 1978 är föreningens representationslag i fotboll ett etablerat division 5-lag. Ungdomsverksamheten hålles också på ganska hög nivå, och flera pojklag vinner sina serier. 1978 slutar fotbollslaget på andra plats i division 5 serien, vilket är den största framgången hitintills. Detta sporrar till ytterligare ansträngningar år 1979 då de största framgångarna uppnås inom fotbollsverksamheten i föreningens historia. A-laget vinner detta år division 5 sydvästra, och flyttas upp i division 4. Samtidigt vinner B-laget sin serie. A-laget håller sig sedan kvar i division 4 till och med 1983 då man degraderas till division 5 på grund av generationsväxlingar i laget. Under år 1984 och 1985 håller sig A-laget i toppen av division 5, men 1986 degraderas man till division 6. Denna degradering berodde till stor del på att några nyckelspelare lämnade laget.

År 1979 hade föreningen för första gången ett flicklag i seriespel i fotboll. Av detta flicklag växte så småningom upp ett damlag som 1983 vann sin division 5 serie och avancerade till division 4. 1985 fick damlaget dra sig ur serien på grund av spelarbrist – redan 1986 fanns vi dock åter med i damserien division 5, vilken vanns. Året därpå återfinns damlaget i division 4, och placerar sig i mitten av tabellen.

Gällande skidsektionen återfinns, under hela 70-talet och fram till sistlidna säsong, 1986-1987, dess medlemmar i prislistorna vid ett stort antal tävlingar. Det organiseras också regelbundna träningar. Sedan början av 80-talet deltager skidungdomarna i organiserade tävlingar. Skidsektionen står också som arrangör för en större skidtävling som årligen ingår i kommunklassikern.

Under sommaren genomfördes en stor ombyggnad av tennisbanan till en kostnad av ca. 125.000 kronor. Finansieringen skedde genom statliga och kommunala bidrag samt av föreningens egna medel. Tennisbanan asfalterades först varefter den belades med det nya spelunderlaget Plexe Pave. Efter denna ombyggnad kunde föreningen ståta som ägare till en av länets absolut finaste allvädersbanor. 

Genom den nya banan ökade tennisintresset inom föreningen. Under åren har aktiviteten varit mycket stor, och bland annat genomförde tennissektionen varje år till och med 1993 cupturneringar och klubbmästerskap. 

På hösten bildades bland företagarna i Urshult en sponsorpool, vilkas målinriktning var att ekonomiskt stödja föreningen för att vårt fotbollslag åter igen skulle vandra uppåt i seriesystemet. Denna satsning lyckades, och vårt A-lag vann 1987 sin division 6-serie och påföljande år fanns laget åter i division 5. 

Under hösten 1986 byttes belysningen på elljusspåret ut till en kostnad av ca. 240.000 kronor. Finansiering skedde genom statliga och kommunala bidrag samt föreningens egna medel. I samband med denna byggnation utförde vissa föreningsmedlemmar ett omfattande frivilligt arbete.

Tränare och lagledare var Allan ”Klimpen” Karlsson. Verksamheten för laget blev tyvärr bara ettårig.

Till detta arbete erhåller UIF ett bidrag från kommunen på 25.000 kronor. Detta gjorde att intresset för skidverksamheten hölls på en hög nivå, och föreningen var den som hade klart flest deltagare på ungdomstävlingarna i länet under nästan hela 90-talet. Vi kan tacka våra duktiga ledare för det, trots många snöfattiga vintrar.

I årsmötesprotokollet 1991 kan läsas att damklubben upphör efter många års arbete. Gymnastikverksamheten som de tog upp fortsatte dock.

Den 21 april bildas en föräldraförening som har som uppgift att ekonomiskt stödja den ungdomliga verksamheten i UIFs olika sektioner, företrädesvis i åldrar upp till 16 år. Vid föreningsmötet i juni väljs en innebandysektion, och följande säsong har vi ett innebandylag i seriespel. 

Detta år börjar Urshults IF sälja Bingolotter. Detta kom att bli en betydande inkomst för föreningen under många år. 

Fotbollens B-lag vinner sin serie Växjö reserv C.

Vi har hela 7 st. ungdomslag i seriespel, och planer på att bygga ytterligare en fotbollsplan börjar ta form. Daniel Ekstrand deltar på fotbollens pojklandslagsuttagning.

Ett par månader senare tas beslut om att arbetet ska påbörjas omedelbart efter att tillstånd från kommunen erhållits. Duschen i gamla omklädningsbyggnaden renoveras till en kostnad av 25.000 kronor. Kostnaden hålls nere genom stor sponsorinsats och mycket oavlönat arbete. I §33 1996 kan man läsa att inget valborgsmässofirande kommer att anordnas i parken detta år. Detta på grund av de dåliga ekonomiska resultaten de senast åren. Lån upptas på 187.000 kronor med kommunal borgen.

Den nya fotbollsplanen färdigställs. Den totala kostnaden uppgår till ca 286.000 kronor. Föreningen erhåller statsbidrag på 55.000 kronor.

I juni firar föreningen 70 års-jubileum på Urdavallen där alla verksamheter inom Urshults IF får visa upp sig. Den nybyggda 7-mannaplanen invigs denna jubileumsdag med tal och symbolisk straffspark av kyrkoherde Bengt Block. 

Säsongen 1996-97 spelar tyvärr UIFs innebandylag sin sista seriesäsong. Verksamheten läggs sedan ner. Detta sker delvis för att vi inte kunde bedriva verksamheten på orten på grund av bristen på sporthall med godkända mått för sporten.

1997 har vi åter damlag i seriespel. Laget har legat nere sedan 1988.

Under hösten och vintern renoveras duschen i klubbstugan till en kostnad av ca 19.000 kronor. Vissa föreningsmedlemmar utförde mycket av arbetet helt ideellt.

En mycket bra tid för en förstagångsåkare.

Detta år läggs damlaget ner inför säsongen på grund av bristen av fotbollsspelare och det beslutas att vi ska ha herrarnas B-lag ihop med grannklubben Ryds SK. Detta samarbete fungerar bra och laget slutar på 2:a plats i serien. Inför säsongen 2001 utökas samarbetet med Ryds SK att gälla även A-laget. Sportsligt blev det inte riktigt som det var tänkt, och separationen blev ett faktum redan efter en säsong.

Kommunklassikern där skidsektionen arrangerat en deltävling läggs ner på grund av dåligt deltagarantal de senaste åren.

I juni månad anordnar UIF en fotbollsturnering för ungdomslag. Detta sker som ett led i att föreningen fyller 75 år. På hösten ordnas också en evenemangsvecka med bland annat trolleriuppvisning för barn, och föreläsning av Kronoberg läns landshövding och tillika svenska fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell.